Äpplet faller inte långt från pysselträdet

 När jag var liten var jag tillsammans med mina syskon hemma med vår mamma. Jättesvårt att greppa i tider med typ 700 barn i både föskole- och fritidsgrupper samt extra ekonomisk bonus när pappor är hemma med sina barn men ja, så var det. Hon var hemma och vi var hemma tillsammans. En av de saker jag minns från mn uppväxt är samlandet och skaffandet av material. Dåförtiden gick man till "Guns hobbybod" här i Linköping för att köpa pysselgrejer. Gun hade allt! Pärlor, trägubbar, allmogefärg, gipsformar, gips, ljusmassa, knoppar, knappar, blompinnar, terrakottakrukor samt små figurer framme vid kassan, gjorda av plast som man kunde limma fast på saker, t.ex på terrakottakrukor. Allting luktade lite rök och inpyrt och i butiken var det ganska mörkt eftersom de murriga väggarna kompanjerades av höga hyllor upp till taket som täppte till det lilla som fanns utav lysrörsljus. HÄR skaffades små skyltar av trä som målades av klåpiga små barnhänder och träkulor fanns det ingen hejd på i det Wärnska hemmet där man under sofflocket i köket fann åtaliga kilo med pappersullar nerkluddade med fingerfärg (hela-armen-färg?). Min mor har alltid inspirerat med sitt eget intresse och med material. Allt köptes förstås inte hos Gun, vi samlade på toarullar, pappersstuvar, tidningar, stearinljusstumpar osv, osv. Allt kunde bli något nytt och kanske var det på grund av allt samlande som vi kunde bo i ett så pass stort hus utan att det någonsin blev ensligt och tomt och kanske är det på grund av, eller kanske tack vare, denna pysseluppväxt jag idag sitter här med prilligaprylar som mitt allra käraste skötebarn...
 
Än idag pysslar vi tillsammans, jag och min mamma och ibland syskon och på morgondagens marknad i Värna bygdegård ska vi tillsammans sälja lite av vårt pyssel.
 
    
 
 
 
 
 
 
Bakom dessa (i mitt tycke) bedårande kaffekoppar ligger min kära mors list och knåp!
 
 
 
VÄLKOMNA!
till Värna bygdegård
imorgon lördag 24/11 klockan 11-15
Hitta hit!
 
1 Johanna N:

skriven

Å vad det låter som att ni haft en mysig pysslig uppväxt!

Svar: Ja man inser ju det i efterhand. Just då var det bara vardag, kanske är det därför pysslet hör till min vardag än!
Prilligaprylar

Kommentera här: